Utställningens tre delar

Mozart’s Ghost är uppdelad i tre olika perioder, där respektive del fokuserar på olika aspekter av internetkonsten idag: kroppen, det digitala rummet och avslutningsvis presenteras ett större projekt av konstnären Amalia Ulman där hon utforskar frågor kring identitet.

Verken och konstnärerna i utställningen byts ut mellan varje period.

Ett fördjupande arkiv- och researchmaterial av det svensk-brittiska konstnärskollektivet 0s + 1s presenteras under hela utställningsperioden. Här belyser de olika aspekter av feminism och sätter dess förgreningar i ett historiskt sammanhang.

Del 1: Kroppen

9 december 2017 – 28 januari 2018
Konstnärer: Silvia Bianchi, Petra Cortright, Militza Monteverde, Angela Washko

Den första fasen av Mozart’s Ghost fokuserar på vår relation till kroppen och hur den relationen representeras online. Flera av verken undersöker den självobjektifiering som finns i dagens selfiekultur. Andra verk lyfter fram den fysiska kroppens relation till den digitala världen – där manipulering och filtrering skapar oändliga möjligheter till att förändra, försköna och förvränga den egna kroppen.

Här skildras också frånvaron av den fysiska kroppen till förmån för skapandet av avatarer: en digital version av användaren, där en ny kropp och identitet att växer fram.

Del 2: Det digitala rummet

30 januari – 4 mars 2018
Konstnärer: _lit_city_(Alicia Hansen och Sara Thisner), Jeanette Hayes, Vida Lavén, Iris Smeds

Internet är på många sätt ett offentligt rum – en plats där vi möts och kommunicerar. Precis som andra offentliga rum är det en plats för kreativitet, umgänge, inspiration men också ett utrymme för konflikter, utsatthet och rädsla.

Som i alla sociala sammanhang skapas det regler för den digitala samvaron, både uttalade och outtalade. Mode, etikettsregler, internhumor och andra sociala koder blir oundvikligt en del av rummets estetik och samtalsklimat. Men om det tidigare fanns en utopisk förhoppning att det digitala rummen skulle göra oss fria från de ojämlikheter vi ställs inför i mötet med våra medmänniskor i verkliga livet, så är det nog ganska få som hyser den förhoppningen idag.

I skärningspunkten mellan de fysiska rummen och de digitala skapas många frågor och konflikter – något som i hög grad påverkar den tid vi lever i idag, en tid som ibland kallas postinternet. Under de senaste tio åren har vi sett flera exempel på mobilisering som skett via nätet, exempelvis den arabiska våren och #metoo-rörelsen. Men dessa rörelser är inte bara resultat av digitala aktiviteter, utan exempel på hur digitala rum tvingas öppna upp sig mot den fysiska verkligheten och mot klassisk nyhetsmedia, för att verkligen få fäste i samhället.

Under utställningsperioden Det digitala rummet presenteras konstnärer som fångar olika perspektiv av dessa frågeställningar. Flera verk tar sin utgångspunkt i feminism och popkultur och utgör en form av digitala motståndshandlingar.

Bland konstnärerna finns ett tydligt intresse för populärkulturens estetik på nätet, som visar sig i collageform med referenser, bilder och text. Ett exempel på detta är memes, det vill säga hashtags, fraser, gif:ar och textsatta bilder, ofta med ett humoristiskt anslag, som sprider sig från person till person på nätet.

Del 3: Identitet

6 mars – 15 april 2018
Konstnär: Amalia Ulman, Iris Smeds

Sedan internets uppkomst på 90-talet har idén om att man kan vara “vem som helst” online skrämt, lockat och fascinerat. Idag – genom framväxten av olika sociala nätverk – är frågan mer relevant än någonsin. På nätet finns möjlighet att skapa olika, alternativa versioner av oss själva, fristående från vad vi presenterar i verkligheten. Vi kan befrias oss från oss själva en stund, luras, eller leka med olika personas.

I den här tredje och sista delen av utställningen presenterar vi verk av Iris Smeds (Sverige) och Amalia Ulman (Argentina/USA).

Ulman är en av vår tids främst instagramkonstnärer. I serien Privilege vrider och vänder hon på olika frågor kring identitet online. Privilege är en installation och ett performance som ägt rum både i hennes ateljé och på hennes Instagram-konto, med över 100 000 följare.

I verket spelar Ulman gravid, för att påvisa hur oförenligt tillståndet är i relation till olika yrkesroller, och i relation till konstvärlden. Verkets andra huvudperson är en uppstoppad duva, som fungerar som ett bollplank som kan stötta Ulman i hennes olika beslut. Verket problematiserar bland annat manlighet, vithet och makt – samtidigt som det väcker frågor kring Ulmans förmåga att uttrycka sig och protestera mot sin situation, ett privilegium inte alla har.