”Tillsammans finns inte, tillsammans görs”

Text om utställningen, av Jennie Sundén och Åsa Norberg

”Kära medvarelser, tillsammans finns inte, tillsammans görs” skriver Katarina Bonnevier i en text utformad som ett brev till oss, om oss. Det är söndag den 3 juni 2012 och i texten vandrar hon från vår ateljé i Göteborg, via Vanessa Bells Villa Charleston i East Sussex till vår installation Years of Thinking in Common på Galleri 54 i Göteborg. Katarina Bonnevier har året innan framfört verket Never Trust the Decor (I Answer No Questions) på vårt konstrum Hit. Hon säger; ”Först bygger vi husen och sen bygger de oss.”

I utställningen Through the Things We Make möts sex videoverk och fyra installationer som med olika perspektiv berör temat materiell kultur och sociomateriella värden. Genom sakerna vi gör. Såsom i våra handlingar och de objekt vi skapar, tillsammans med ett ”vi” som i oss, du och jag och människan i stort. Genom de föremål vi omger oss med och konsumerar får vi kunskap och information, organiserar vi vår värld, lär vi känna den och dess historia. Genom dem bygger vi vår identitet och får makt, formar vi ekonomier och fiktiva värden.

Trots att avståndet mellan handen och objektet ökar och förståelsen för relationen däremellan minskar, kan en materiell kultur aldrig existera utan ett görande. Liksom ett samhälle aldrig kan byggas utan människor och deras handlingar. Så vad är ett objekt, ett föremål, ett ting? Vad skiljer ett bruksföremål från ett konstverk, från en aktion? Vad skiljer det praktiska och det teoretiska, det konstnärliga och det politiska arbetet åt? Genom sakerna vi gör tillsammans. Om materialet är passivt så är formen aktiv. Det är när vi givit materialet form som det börjar berätta något, kommunicera med och påverka oss. Hur vi rör oss, vad vi känner, vilka vägar vi tar.

Det är i den här undersökningen av och kommunikationen med vår materiella miljö som verken i Through the Things We Make möts. I Ruth Buchanans Sleepwalkers undersöker en grupp skolbarn keramiska museiföremål genom att röra vid, klappa och smeka dem. Från denna beröring leder berättarrösten oss vidare via vibrationerna av en smackande tunga och takten från en morsekod. Kommunikation genom objekt sker i brukandet och utbytet av dem. Liksom i transaktionen av varor och tjänster där ting ingår i en ekonomi. I verket The Value in Mathematics (Language) problematiserar Falke Pisano uppfattningen av matematik som ett enskilt universellt språk och belyser istället den variation av matematik, som i själva verket är kulturellt betingad. Hur löser man en ekvation utan att beakta den sociala relationens påverkan i sammanhanget? Det är i vår relation till objektet som det får sin funktion. Det är vi som ger det sin betydelse genom vårt förhållande till och sätt vi använder det på. När Laure Prouvost i verket Wantee söker sin fiktive morfar genom hans kvarlämningar blir konstverk till bruksföremål. Visst kan en målning även vara en serveringsbricka? Vad händer med konstföremålets värde när det ges en annan funktion? Genom Shana Moultons alter ego i verket Whispering Pines 9 får vi följa en människas identitetssökande genom konsumtion och hur hon påverkas av sin materiella miljö. Här förvandlas föremålet till en produkt, en vara som inte bara har en praktisk funktion utan även förväntas förändra oss i grunden. I deckarpastischen The Girl Who Followed Marple inspireras Lucy McKenzie och Richard Kern av hur produkter genom tiderna marknadsförs till kvinnor på ett nyskapande sätt, där kroppen står i centrum. Men här möter vi en tvetydig och produktiv kvinnokropp som inte låter sig definieras av en yttre blick. Till sist är det, trots industri, teknik, datorer och robotar, kroppen som gör och handen som skapar den materiella värld vi lever i. En kunskap som ger oss makt. När Agnieszska Polska i How the Work is Done rekonstruerar en kollektiv strejk, som genomfördes av studenter på Konsthögskolan i Krakow 1956, tydliggörs den kraft som finns i att inte göra någonting alls. Ett icke-skapande blir till en handling i sig som formar helt nya rörelser och som i förlängningen kan påverka ett samhälle i stort.
”Tillsammans finns inte, tillsammans görs”

Åsa Norberg och Jennie Sundén är en konstnärduo som tillsammans driver konstrummet Hit i deras gemensamma ateljé sedan 2007. I utställningen Through the Things We Make på Göteborgs Konsthall visas duons egna installationer tillsammans med verk av Ruth Buchanan, Falke Pisano, Laure Prouvost, Shana Moulton, Lucy McKenzie & Richard Kern och Agnieszska Polska. Samtliga konstnärer har visats på Hit under åren 2009-2014. Genom konstnärskap som står i dialog med konsthistorien och sina föregångare samt som medskapare till nya sammanhang för samtida kollegor, ser Through the Things We Make på konstnärskapet som en del av en kollektiv rörelse.