Text av Mike Bode & Staffan Schmidt
Utställningen består av föremål, bilder, röster och en flyttad vaktstuga, så väl som diskussioner, alla knutna till Addoarbetarnas tidigare semesterhem i Kämpinge, Vellinge kommun i Skåne.
Addos semesterhem framstår idag, nedrivet eller på väg att rivas, som en metafor för folkhemmet, dess säregna balans mellan skyddandet och konserverandet av nationellt kapital och arbetarklass, för folkhemmets ambitioner och historia. Semesterhemmet öppnar för komplexa, överlagrade och oförenliga rumsuppfattningar.
Till utställningen produceras en publikation "Omfördelning av överskott/Addos semesterhem" som tillsammans med utställningen vill visa att semesterhem och vaktstuga – skild från sitt sammanhang med sin anonyma arkitektur – betraktade genom den franske filosofen och sociologen Henri Lefebvres begrepp produktion av rum berör vår samtid.
Addo grundades i början av 1900-talet och var en av Europas ledande tillverkare av mekaniska räknemaskiner. Företaget, med egna fabriker i England och Brasilien, gick under i en första våg av globalisering och digitalisering, och som en direkt följd av japantillverkade elektroniska räknare. Den sista ADDO X lämnade sammansättningen några år in på 1970-talet.
Addo var ett familjeföretag. Företagets vd och huvudägare donerande pengar till den lokala metallklubben för inköp av en tomt, lämplig för ett semesterhem 1944. Semesterhemsrörelsen var etablerad i Sverige, och för Addo som på sin tid var Malmös tredje största företag, blev ett semesterhem en självklar och modern förmån för de anställda. Semesterhemmet var ett tecken för folkhemsmodellens paternalistiska givmildhet.
Addos Semesterhem existerade mellan åren 1944 och 1998. Invigningen skedde midsommarafton 1946. År 1999 såldes tomten i befintligt skick till PNB, ett företag i byggbranschen. Intresset för havsnära boende ökade under 1980-talet för att accelerera under 1990-talet. Området ger plats för sex villatomter, var för sig värderade till miljonbelopp. Semesterhemmet förvandlas från en grupp långsamt vittrande byggnader på en sedan 1940-talet opåverkad strandtomt till ett investeringsobjekt i Sveriges rikaste kommun.
Semesterhemmet bestod av sju byggnader var och en indelad i separata lägenheter. Vaktstugan var semesterhemmets centrum och mötesplats. Det kollektiva rum som semesterhemmet producerade har i västvärlden under 1900-talets slut demonterats bit för bit. Detta sociala rum uppstod i en dynamisk relation mellan en arbetaridentitet och en specifik ekonomi, den mekaniska industrialismen.
Addos semesterhem är en byggd verklighets vittnesbörd som inte bara gestaltar folkhemmets paternalistiska ambitioner, men också ett genuint bruk av överskott genom vilken den nyformade arbetarklassen kunde återvinna en rumsuppfattning som industrialismen förnekade eller underställde sin egen abstraktion. Ett överskott från arbetet som företaget gav tillbaka till arbetarna och som de formade till ett rumsligt överskott, en spatial sommarutopi.
Addos semesterhem berättar i rumsliga termer om de kollektiva samhällsformernas sönderfall. Genom att återuppbygga vaktstugan i Göteborgs Konsthall hoppas vi påbörja en diskussion om det sammansatta och motsägelsefulla i samtidens rumslighet, och i dess produktion av rum – ett rum mellan det kollektiva och det offentliga, det gemensamma och privata, mellan estetik och produktion. Varje försök att reducera vaktstugan till estetik gör det uppenbart att estetik är ett oändligt variabelt socialt gränssnitt, inskriven i rummets produktion.
Till utställningen arrangeras också en föreläsnings- och seminarie-verksamheten som tillsammans med publikationen "Omfördelning av överskott/Addos semesterhem" syftar till att knyta ihop ett nätverk av komplexa betydelser. I all enkelhet fungerar vaktstugan som en “ramp” som förbinder frågor om gemenskap och makt med en konkret och visuell upplevelse av ett omstritt rum.
Utställningsproduktion: Mike Bode & Staffan Schmidt och Göteborgs konsthall | 
© Mike Bode & Staffan Schmidt
© Mike Bode & Staffan Schmidt
|