| Tid, ljus och rumslighet är centrala begrepp i Monika Nyströms konstnärskap. Hon har sedan 90-talet arbetat med ljusinstallationer där fluorescerande och fosforescerande färg på vägg belysts med ultraviolett ljus i återkommande intervaller. Inom loppet av några sekunder förändras konstverken inför betraktarens ögon – de tänds upp, avtar sakta för att så småningom helt försvinna i mörker.
I Skymning, som är Monika Nyströms första större separatutställning, arbetar hon med konsthallens arkitektur och utställningen i sin helhet följer ljusets långsamma rytm under dygnets timmar. Förändringarna i det yttre ljuset leder till att utställningen byter skepnad, och möjligen också löser upp rummet. Man kan säga att maximal effekt inträffar just vid skymningen.
Två berättelser/undertexter löper genom utställningen. Den ena har sin utgångspunkt i hennes farmors hemresa från Chile 1914, under första världskrigets inledningsskede. Den representeras av en 45 m lång väggmålning bestående av ortsnamn/hamnstäder plus en samling vykort.
Den andra utgörs av 40 fotografier, en dokumentation gjord 1964, 50 år senare, från Studsviks anläggning för upparbetning av kärnbränsleavfall.
Fotografierna visar kärnkraftsverket exteriört och interiört och äger en tidstypisk känsla av tilltro till teknikens möjligheter och framsteg. Monika Nyström har här arbetat vidare med det fotografiska material, som hon tidigare visat i Konsthallen Bohusläns museum under Göteborgs andra internationella konstbiennal Against all evens.
Ett roterande takfönster i oktagonen är tänkt som utställningens ingång och öga/fokus. |