HISTORIK

För att se en listning av Göteborg Konsthalls utställningar från 1923 och framåt
klicka här


Stora Salen på Göteborgs Konsthall - Illustration från utställningen med Carl Wilhelmson 1926. Längst till höger syns målningen Juniafton och på kortväggen Kyrkfolk i båt.

JUBILEUMSUTSTÄLLNINGEN 1923
1923 firade Göteborg 300 år som stad, och av den anledningen arrangerades en stor jubileumsutställning. Genom detta arrangemang tillkom flera nya byggnader och institutioner i staden som Botaniska trädgården, Liseberg och Götaplatsen med bland annat konstmuseet och Göteborgs Konsthall.

Invigningsutställningen i konsthallen var Modern Nordisk Konst som ingick i den så kallade Jubileumsutställningen vilken öppnade den 8 maj 1923. I de lokaler som vi idag kallar Göteborgs Konsthall fanns delar av den norska delen som omfattade 20 konstnärer plus en hedersutställning med Edward Munch som var tilldelad hela stora salen. Av Munch visade man bland annat verken "Melankoli", "Marats död", "Syk pige" och "Selvportraet, syk"

Den danska & finska delen av utställningen fanns i lokaler som idag är rivna och som låg på baksidan av nuvarande konsthallen. Den svenska samtidskonsten var uppdelad i västsvensk och svensk och kunde beskådas på Göteborgs konstmuseum.

Utställningen möttes redan långt innan öppnandet av högljudd kritik, främst ifrån Göteborgs konstnärsklubb som protesterade mot att representanterna för den svenska konsten dominerades av modernister, och då främt ifrån gruppen Falangen. Konstnärsklubben anordnade därför en opponentutställning på Valand och Chalmers där cirka 175 svenska konstnärer deltog.

Ovan till höger en planritning över huvudentrén till Jubileumsutställningen med bland annat konsthallen och konstmuseet.

Klicka här för planritningar från 1922 av Göteborgs Konsthall och hur Jubileumsutställningens danska, finska & norska del var planerad.

I utställningskatalogens förord skriver Axel L Romdal, dåvarande chef för Göteborgs Konstmuseum och ledamot av Göteborgs konstförening: "När Göteborg till den utställning varmed staden högtidlighåller det trehundraåriga minnet av sin tillvaro inbjudit den nordiska konsten, hava därmed gamla traditioner fullföljts. Skandinaviska konstutställningar voro anordnade i vår stad åren 1869, 1881, 1886 och 1896. Denna gång har inbjudan utgått till ett begränsat antal målare och skulptörer inom vart och ett av de nordiska syskonfolken. Begränsningen har dels föreskrivits av den yttre nödvändigheten, dels av önskan att undvika den tyngande verkan av massutställning. Ofta har det klagats över ett planlöst hopande av konstverk utan varje inbördes sammanhang eller samklang. Man önskade icke ännu en gång upprepa en vedertagen men utdömd form för konstnärliga uppvisningar. I stället ville man giva något nytt, ett verkligt tillfälle till studier, jämförelser och skönhetsupplevelser. Alla Nordens konstnärer av förtjänst och värde kunde icke inbjudas att utställa. Man lät valet falla på en grupp av yngre målare och bildhuggare från varje land, företrädande nyare riktningar, detta i tanke, att en samfälld mönstring av mot varandra svarande representanter för den moderna konsten i de fyra landen skulle bliva av bestående gagn för Nordens konstliv".

BYGGNADEN
Konsthallen ritades av arkitekterna Sigfrid Ericson och Arvid Bjerke. Staden hade några år tidigare utlysts en arkitekttävling för utformningen av Götaplatsen och denna vanns av arkitekterna Ragnar Hjorth och Ture Ryberg för deras förslag, som gick under mottot "Forum Artium". Trots detta blev det ändå Ericson och Bjerke som till slut stod för planritningarna av den platsbildning som fungerade som entré till jubileumsutställningen.

T.v.Teckning från 1922 av fasaden till Huvudbyggnaden av Konsthallen signerad de båda arkitekterna Sigfrid Ericson & Arvid Bjerke

Klicka här för att se Ericson & Bjerkes ritningar av konsthallens fasad.

1925 flyttade Konsthögskolan Valand från Valandhuset på Vasagatan till den provisoriska lokal på Ekmansgatan bakom nuvarande konsthallen där den finska delen av jubielumsutställningen visats. Lokalen var en överbliven, oisolerad träbyggnad som till största delen bestod av två stora rum och en farstu. I dessa lokaler huserade Tor Bjurström som lärare med elever som Inge Schiöler, Ivan Ivarson, Nils Nilsson och Ragnar Sandberg. Konstnärer som senare skulle kallas Göteborgskoloristerna.

1950 flyttar skolan till Dr Saléns gata på Södra Guldheden. Kring mitten av 1950-talet flyttade istället Göteborgs Industrimuseum in i dessa lokaler där det låg fram till början av 1980-talet. Museet sysslade med teknik- och industrihistoria.

Flygbilden till höger är från 1923 och visar Götaplatsen. I nedre högra hörnet syns Konsthallen med de lokaler som låg bakom dagens konsthallsbyggnad och som idag är rivna. Bild: Göteborgs Stadsmuseum

På konsthallens fasad som vetter mot Götaplatsen finns tre grunda valvbågade nischer. Uppe i dessa sticker det ut tre balkar i snidad metall. Ovanpå dessa balkar fanns från början var sin ryttarstaty som av oklar anledning plockades ner. Möjligtvis var dessa skulpturer gjorda i ett obeständigt material som gips och trä, precis som medaljongerna som under utställningen satt på konstmuseets fasad. Inte förrän 1956 lät man dessa balkar bli utsmyckade igen. Denna gång med tre lejon skapade av konstnären Palle Pernevi.

Till höger en illustration av ett av Palle Pernevis lejon som finns på konsthallen fasad.

På konsthallens tak finns en metallbalustrad och åtminstone fram till tidigt 1940-tal fanns det på sidan av hörnbalustrarna varsin kvinnoskulptur.

Ursprungligen planerades konsthallsbyggnaden som något provisoriskt och under lång tid betecknades den just som sådan. Planer på att utvidga har dykt upp under olika perioder. På 60-talet arrangerades en arkitekttävling för att bygga en ny konsthall på gamla högskoletomten mittemot Stora Teatern. 1962 lade Yngve Lundquist & Hans Rendahls arkitektkontor fram ett förslag på hur man skulle kunna utvidga konsthallen genom att bygga ut på baksidan och skapa ett utställningsrum i tre etager och flytta ned entrén för att slippa de många trappstegen.

Klicka här för att se Lundquists idéskisser från 1962

1982 flyttade industrimuseet till Apotekarnes i Gårda, men det lades ned och inlemmades i samband med bildandet av Göteborgs Stadsmuseum.
Byggnaden på baksidan av nuvarande konsthallen där industrimuseet och Valand legat och som ibland kallades "gamla skulpturhallen" revs i mitten av 1980-talet för att ge plats åt Hasselblads center administrativa lokaler. Detta var den sista av de provisoriska paviljonger från Jubileumsutställningen 1923 som fanns kvar i Göteborg.

VERKSAMHETSHISTORIA
När Jubileumsutställningen avslutats påbörjades den ordinarie utställningsverksamheten i konsthallen och den 3 november 1923 invigdes minnesutställningen över Karl Nordström. Det var då Göteborgs Konstförening som ansvarade för utställningarna i konsthallen. De hade tidigare bedrivit sin utställningsverksamhet i byggnaden Valand sedan 1886. Byggandet av konsthallen hade föregåtts av att Göteborgs Konstförening upplöst Aktiebolaget Valand och låtit detta uppgå i det nybildade Aktiebolaget Göteborgs Konsthall. Detta nybildade aktiebolag kunde sedan med bidrag från Göteborgs stad inför Jubileumsutställningen uppföra konsthallen till en kostnad av 316 846,22 kr i dåtidens penningvärde. Aktiebolaget Göteborgs Konsthall upplöstes i och med att konsthallsbyggnaden överlämnades som en gåva till Göteborgs Museum den 31 december 1927.

Konsthallens förste intendent hette Philibert Humbla, han verkade mellan 1923 - 33, därefter följde kompositören Gösta Nystroem 1934 - 36, konstnären Tor Bjurström innehade tjänsten mellan 1936 - 1947, då han efterträddes av kollegan Rudolf Flink 1947 - 61. Sista intendenten på konsthallen i Göteborgs Konstförenings regi var Carl-Erik Hammarén 1961 - 67.

Utställningarna på konsthallen varade i regel mellan 2- 3 veckor, så under dessa 44 år som Konstföreningen drev Konsthallen visades en avsevärd mängd utställningar.


Ovan t.v: Tor Bjurström, John Ekström, Philibert Humbla, hunden Sixten och Axel Romdahl fotograferade inne i konsthallen på 1940-talet. Ovan t.h: Göteborgs Konstförenings årsberättelse från 1931.

Mellan 1968 - 1995 var konsthallen en del av Göteborgs Konstmuseum och utställningarna arrangerades av konstmuseet. Carl-Erik Hammarén fortsatte i rollen som intendent fram till och med 1972. Efter Hammarén tillträdde Bo Särnstedt på tjänsten som intendent, sedan Håkan Wettre och därefter Lena Boëthius. Aven intendenten Nils Ryndel arrangerade utställningar och programverksamhet på konsthallen under dessa år. 1995 beslöts från styrande håll att lägga ner konsthallen i dess dåvarande form, bland annat p.g.a brist på pengar.

1996 öppnades Göteborgs Konsthall igen, som en fristående institution, frikopplad från konstmuseet. Tanken var att under en försöksperiod, trots minskad personal och budget, ändå bedriva utställningsverksamhet i konsthallen.

Mellan 1996 - 2000 var Svenrobert Lundquist ansvarig för konsthallen tillsammans med en ledningsgrupp, bestående av Lars Nittve (Tate Gallery), Chris Dercon (chef Boijmanns van Beuningen), Henry Meyric Hughes (f.d chef, Hayward Gallery) och Rosa Martinez (frilansande curator).

Mellan mars 2001 - september 2005 var Helena Persson chef för Göteborgs Konsthall. Under hennes ledning nyöppnade Göteborgs Konsthall med den första av Göteborgs Internationella Konstbiennaler den 9 juni 2001. Helena Perssons första egna utställning på Göteborgs Konsthall var samlingsutställningen Urban Nature med konstnärer som Maria Friberg, Christina Kubisch och Olof Nicolai med flera.

1 november 2005 tillträdde Lene Crone Jensen som chef för Göteborgs Konsthall. Under perioden våren 2007 till december 2008 agerade Mikael Nanfeldt tillförordnad chef tills de att Crone Jensen återkom 1 januari 2009. Jensen innehade sedan chefstjänsten fram till september 2010 då Mikael Nanfeldt återigen tillträdde som chef.

Klicka här för att läsa mer om verksamheten på Göteborgs Konsthall.

NÅGRA UTSTÄLLNINGAR & PROGRAMPUNKTER

1925
Fri konst
Utställningen Fri konst som öppnade 7 mars var Sven X:et Erixson debututställning. Utställningen som omfattade mer än 500 verk var en samlingsutställning med målningar och teckningar för teatern tillsammans med konstnärerna Carl Alexanderson, Martin Emond, Sven Hempel, Paul Källström och Rudolf Persson. Enligt uppgift ska inte X:et ha sålt ett enda verk under denna utställning.

1926, 1928 & 1935
Optimisterna
Optimisterna var en konstnärsgrupp med tidiga svenska modernister som bildades i mitten av 1920-talet som en motreaktion på konstnärsgruppen Falangen med bland andra Otte Sköld. Delar av gruppen ställde ut på Göteborgs Konsthall första gången 15 maj - 12 juni 1926 då 16 av medlemmarna deltog och 3 mars - 1 april 1928 då 15 av dem deltog. En av dem som var med på båda utställningarna var Greta Knutson-Tzara, en av mycket få svenska konstnärer som tillhörde den franska Dada- och Surrealiströrelsen.

De fyra konstnärerna Edvin Ollers, Reinhold von Rosen, Frans Timén och Ellis Wallin ställde ut tillsammans 1935 i en utställning som kallades 4 Optimister.

1927-1950-talet
Svensk-Franska konstgalleriet
Svensk-Franska konstgalleriet i Stockholm grundades 1918 och drevs av gymnastikdirektören Gösta Olson. Detta galleri anordnade ett flertal utställningar, nästan årligen, med svenska och franska konstnärer på Göteborgs Konsthall under 30-, 40- och 50-talet. Svenska konstnärer knutna till galleriet var bl.a Vera Nilsson, Isaac Grünewald, Sven X:et Erixson, Albert Amelin, Ernst Josephson och Bror Hjort.

Sigrid Hjertén ingick i ett flertal av dessa utställningar från 1931 och framåt och 1935 fick hon sitt kritikergenombrott på Göteborgs Konsthall under en utställning tillsammans med Isaac och Ivan Grünewald. Denna utställning slog på sin tid publikrekord för en separatutställning då den under sin fyra veckor långa öppettid besöktes av 3826 betalande besökare.

1923-1994
Jurybedömda salonger
Utställningen som följde på minnesutställningen över Karl Nordström 1923 var Julutställningen. Detta var en jurybedömd samlingsutställning öppen för alla så kallade Göteborgskonstnärer. I Göteborgs konstförenings regi var dessa julsalonger redan 1923 en tradition och liknande salongsutställningar genomfördes sedan mer eller mindre årsvisst ända fram till 1978 med några års undantag. Namnet och perioden för utställningen har varierat men en bit in på 1940-talet etablerades titeln Decemberutställningen.

1967 som var sista året i konstföreningens regi uteblev Decemberutställningen och istället genomfördes samlingsutställningen 8 st i januari 1968. I katalogen skrev Carl-Erik Hammarén "När vi slopade Decemberutställningen bröts en tradition på Konsthallen... ...Men med en utställning som 8 st väljer vi att tydligare och därmed slagkraftigare påstå något om här och ett nu."
Flera av konstnärerna som deltog i utställning 8 st kom efteråt att bilda gruppen Björnligan.

1969 och 1970 kallades salongen för Reflexer, genomfördes på hösten och var öppen för alla västsvenska konstnärer. I övrigt uteblev Decemberutställningen under flera år då Hammarén var intendent, men efter hans avgång återupptogs traditionen igen under några få år.

Efter 1978 dröjde det 13 år innan denna form av jurybedömd samlingsutställning återuppstod på Göteborgs Konsthall 1991 då 280 verk av 163 konstnärer valdes ut. Året därpå valdes verken ut av Håkan Wettre och 1994 av Jonas Gavel. Efter 1994 har inte detta utställningsformat förekommit på Göteborgs Konsthall.

1934- 1950-talet
Färg och Form
Från mitten av 30-talet fram till 50-talet visades i konsthallen ett 10-tal utställningar med gruppen "Färg och Form". Denna grupp grundades av Sven X:et Erixson som en utbrytargrupp med konstnärer som tidigare varit knutna till Svensk-Franska konstgalleriet.

1936-1944
Sommarutställningarna
1936 skrev tidningarna om hur "göteborgarna svälter ut sina konstnärer". Detta föranledde Göteborgs Konstförening att under ett antal somrar upplåta konsthallen till Göteborgskonstnärer för att genom samlingsutställningar få sålt de egna verken. Som enda hyra krävde föreningen ett av de utställda verken.

1960
Modernt Amerikanskt Måleri 1932 - 1958, 14 jul - 7 aug
Detta var en samlingsutställning sammanställd av William N. Eisendrath Jr, City Art Museum of St. Louis. Uställningen presenterade bland annat "Kvinna IV" (1952 -1953) av Willem De Kooning, "Plogen och Sågen" (1947) av Arshile Gorky, "Rum i New York" (1932) och "Hotellfönster" (1956) av Edward Hopper, "Rött träd, gul himmel" (1952) av Georgia O´Keeffe, "Cut out" (1949) och "Katedral" (1947) av Jackson Pollock och "Gammalt guld över vitt" (1956) av Mark Rothko.

1962
P O Ultvedt & Elis Eriksson, 13 - 29 jan
I januari 1962 skapade P O Ultvedt och Elis Eriksson en utställning tillsammans på Göteborgs Konsthall som var något av en Göteborgsvariant av utställningen "Rörelse i konsten" som visats året innan på Moderna Museet. Utställningen på konsthallen bestod av ett 30-tal rörliga maskiner av Ultvedt och träcollage av Eriksson. Ett av dess kallades för Socialdemokratiskt odjur, och alla collagen var byggda på plats av Eriksson i material från andra verks transportlådor.

Innanför entrén i trappan till konsthallen stod en parafras av Poseidon som de båda konstnärerna gjort tillsammans. Verket som klapprande och bullrande hälsade besökarna välkommen sattes på och av då porten öppnades och stängdes. "Götaplatsen är tung och allvarlig, den saknar mänskliga proportioner, den är pompöst diktatorisk. Därav fick vi impulsen att göra Poseidon", sa Eriksson i en intervju i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Det största verket i utställningen hette Göteborg och var en monumental skulptur byggd av träribbor, vispar och diskborstar som viftade och fäktade tillsammans med gardiner som åkte upp och ned. Hela skulpturen sattes i rörelse genom att besökaren satte in sin fot i en skoputsningsmaskin.

Utställningen blev populär och besöktes av cirka 8000 besökare men många höjde också sina röster och menade att detta inte var konst. Till utställningen arrangerades även en diskussionskväll med bland andra Ulf Linde, Carl-Erik Hammarén, Gösta Andrén, Per Palme, Kjell Hjern och de båda konstnärerna. Temat var just "Vad är konst?" och debatten kryddades även av att dåvarande Paletten-redaktören Folke Edwards bara några dagar tidigare anklagat Göteborgs Konstförening för att vara en gammal-liberal herrklubb vilket förhindrade en breddning och demokratisering av Göteborgs kulturliv. Diskussionen engagerade de 400 åhörarna som enligt GT skrattade, applåderade, grälade och skrek och det hela avslutades med att Eriksson smällde av några knallskott.

Ovan till höger: Litografi av Elis Eriksson från utställningskatalogen som bara trycktes upp i 800 numererade exemplar.

1964
Jazz 64, 9 feb
Under den danska konstnären Carl-Henning Pedersens separatutställning annordnades en jazzkonserter med Göteborgsgruppen Thomas Fehlings sextett tillsammans med den gästande trumpetaren Lasse Fernlöf. Dennaprogrampunkt skulle sedan bli återkommande och gick först under namnet Jazz 64. Initiativet till Jazz 64 kan nog bland annat ha grundat sig i den publiksuccé bland unga besökare som det innebar när Jan Johanssons trio spelade i maj 1963 under Jackson Pollock-utställningen.

1965
New American Cinema, 13 feb
Den 13 februari 1965 visades tre New American Cinema-filmer inlånade från Moderna Museet. Det var Robert Breers Fist Fight, Andy Warhols Eat och som huvudnummer bröderna Mekas film The Brig från 1963. 41 år senare skulle denna film än en gång komma att visas på konsthallen i Jonas Mekas separatutställning The Diary Film 2006.

1970
Komkom, 8 - 14 juni
Under 1960 och 70-talet anordnade Göteborgs Konsthall en mängd konserter. Först dominerade jazzen men senare började även olika popgrupper bjudas in. Bland annat gjorde Pärsson Sound sin första spelning i Göteborg på konsthallen den 25 april 1968 och samma år spelade även Sound of Music.

I juni 1970 arrangerades festivalen Komkom med teater, bild, musik, film, dans, improviation mm. Festivalen började med en konsert och jamsession på Götaplatsen med Gunder Hägg och Love explosion. Under två av dagarna framförde även Nationalteatern sin pjäs Nic Carter. Andra konserter som genomfördes under festivalen var med Telefon Paisa, Per Lager, Christer Bothén och en så kallad allimprovisation med Kerstin Dahlströms grupp.

Festivalen drog en stor ungdomlig publik men tyvärr skedde också en olycka. Under Love explosions konsert inne på konsthallen fimpade en 17-årig pojke sin cigarett i en kaffeburk som visade sig innehålla svartkrut vilket bandet skulle använda till sin show. Pojken blev svårt brännskadad och skadade ögonen.

1969 & 1970
Sköönt 6 dec 69 - 4 jan 70 & Skräck, 5 dec 70 - 3 jan 71
Den 11 december beslagtogs Peter Dahls s.k. Sibyllamålning, ur sviten Liberalismens genombrott i societeten, och stämplas som sedlighetssårande på order av kammaråklagare Erik Ekström. Den hämtades av polisen på Göteborgs Konsthall, där den ingick i temautställningen Skräck. Tavlan återlämnades till konstnären först den 24 april 1971 efter att förundersökningen lagts ned.

I katalogen till utställningen Skräck skrev intendent Carl-Erik Hammarén:
"Förra året vid den här tiden gjorde vi en verklig skön utställning som också hette Sköönt. Ni förstår säkert att det har bidragit till att vi i år sökt ett helt annat tema, i princip en motpol."

Sköönt var en samlingsutställning med konstnärerna Per Arnoldi, Lennart Aschenbrenner, Bertil Berntsson, Svea Bjurling, Barbro Bäckström, Torsten Esbjörnsson, Bo Hultén, Bruno Knutman, Carl Magnus, Mariana Manner, Stig Morin, Staffan Nihlén, Anita Nilsson-Billgren, Roland K. Nilsson, Christina Ringsberg, Per Svensson och Rune Säll. Merparten av konstnärerna var verksamma i Skåne. Utställningen, sammanställd av Peter Drougge, var en motreaktion på ett antal utställningar, främst vandringsutställningen De Otäcka - Mardöm och verklighet i svenskt 60-tal som visades på Lunds Konsthall och Liljevachls 1968.

I utställningen Skräck deltog förutom Peter Dahl konstnärerna Ragnhild Ahlén, Hans Arnold, Hieronymus Bosch, Pieter Brueghel, Jacques Callot, Ann Margret Dahlqvist-Ljungberg, Åke Hedman, Max Klinger, Folke Lind, Sture Nilsson och Kaj Storm. Den fanzine-artade katalogen till utställningen gjordes av Georg Enqvist, Terry Forell och Jacob Mannheimer. Under utställningen visades även skräckfilm och Sven Wollter och Pia Rydwall läste sagor med skräcktema för barn.

Turbulensen kring utställningen Skräck, tillsammans med en rad andra kontroverser resulterade i att den frispråkige intendenten Carl-Erik Hammarén inte fick intendentjobbet på Göteborgs Konsthall när den återutlystes 1971. Inte heller Folke Edwards fick tjänsten utan istället gick den till Bo Särnstedt. Från och med september 1971 förflyttades Hammarén till andra sysslor inom Göteborgs museiadministration och året därpå kom han istället att bli huvudlärare i måleri på Hovedskous målarskola.

Ovan till höger: Annons av Hans Arnold för utställningen Skräck.

1975
Lena Cronqvist & Lena Svedberg, 6 sep - 5 okt
Dessa båda konstnärer var ena delen av en grupputställning. Den andra delen bestod av Siri Derkert & Vera Nilsson på Göteborgs Konstmuseum. Ett urval av Lena Svedbergs verk som visades på Konsthallen var "Kennedy Bros" triptyk (1968), "Narkomaner" och "Lejonet av Juda", och av Lena Cronqvist visades bland annat "Modern" ur sviten "Familjebilder", "Mossa" ur sviten "Samtal med mark", och väven "Adam och Eva III".

Elevutställningarna
Fram till 1950-talet hade de så kallade elevuställningarna med elever från Valand varit få på Göteborgs Konsthall. De två första genomfördes på Göteborgs Konsthall 1925 och 1927 och detta sammanföll med att skolan då låg i byggnader på tomten bakom konsthallen. Sedan dröjde det ända fram till 1950 innan det var dags igen. 1950 var också det år då Valand flyttade in i nya lokaler på Dr Saléns gata på Södra Guldheden. Under ledning av Endre Nemes så ställde eleverna ut ett antal gånger på 1950-talet. Men redan 1956, året efter att Nemes slutade som huvudlärare, så uteblev elevutställningen på konsthallen.

Det var först från mitten av 1960-talet som elevutställningarna blev årliga händelser på Göteborgs Konsthall, med några få undantag. Fotoskolan hade en elevutställning på konsthallen 1971 men det var först 1991 som examensstudenterna från Högskolan för fotografi började ställa ut regelbundet. Numera har det under en mängd år varit tradition att magisterstudenterna från Högskolan för fotografi och Valand genomför var sin examensutställning på Göteborgs Konsthall under vårterminen.

1980
Framförande
Detta var en performancefestival som genomfördes under ett antal kvällar i slutet av oktober och början av november 1980. Arrangörer var en gruppering som kallade sig för DS Art Ensamble/Intermediaforum/Fylkingen vilka bland annat bestod av konstnärerna Leif Elggren, Carl Michael von Hausswolff och Peter Andersson. Programmet bestod av performance, elektroakustisk- och improviserad musik, och audio-visuella verk med bl.a. Peter Andersson, Mats B, Lars-Gunnar Bodin, Eldteatern, Leif Elggren, Dror Feiler, Firework (Leif Elggren. Thomas liljenborg, Per Jonsson och Irene Hultman), Sten Hansson, Åke Hodell, Sven-Eric Johanson, Malga Kubiak, Lokomotiv Konkret, Åke Parmerud och Sven Malvin.

Bland annat genomförde Firework verket "FAS 1:5. Föreställning för objekt, ljudband och två dansare", där de bland annat på konsthallens golv ritade konturerna av planlösningen av gruppens lägenhet på Sigtunagatan 5, i skala 1:1. Denna målning återskapades senare på Leif Elggrens utställning Flown Over By An Old King på Göteborgs konsthall 2002.

1982
Aktuella tendenser i amerikansk konst, 9 jan - 31 jan
Us Art Now var en samlingsutställning arrangerad av Göteborgs konstförening och sammansatt av Jan Eric Löwenadler. Ett urval av de konstnärer och verk som visades var: Vito Acconci "Under historielektioner" (1976), John Baldessari "Sprängda allegorier", Jennifer Bartlett "4 points overlay" (1972), Robert Longo "Piloterna" (1979), Robert Mapplethorpe "George Bradshaw" (1980), Richard Prince "Handske" (1980), Hiroshi Sugimoto "Utan titel" (ur biografsviten)

1993
Overground - Världsutställningen 1993, 4 sept - 17 okt
Overground var en samlingsutställning initierad av konstnären Ola Åstrand. Utställningens titel refererade till utställningen Underground som visades på Lunds Konsthall 1968 och som skapade rabalder på grund av Sture Johanessons affisch med en haschrökande kvinna.

Intendent Carl-Erik Hammarén hade också blivit tillfrågad om Underground skulle visas på Göteborgs Konsthall vilket han förhöll sig positiv till. Men konsthallens styrelse röstade emot honom på grund av händelserna i Lund och hindrade på så vis att utställningen kom till Göteborg.

Overground anno 1993 skapade också upprörda känslor, men nu var det personalen och en fråga om arbetsmiljön som stod i fokus. Orsaken var verket Restingplace/Fountain for Genghis Khan som bland annat bestod av en stor pool där råolja pumpades runt. Konstverket var skapat av konstnärsduon Phauss, bestående av Erik Pauser och Michael von Hausswolff. Konsthallen var tvungen att stängas och oljan pumpas bort innan utställningen kunde återöppnas.

Deltagande konstnärer var:
Annika von Hausswolff, Stefan Karlsson, Leif Elggren, Henrik Håkansson, Lotta Antonsson, Mats Olsson, The Hafler Trio (Andrew McKenzie), Cecilia Parsberg, Phauss (Erik Pauser & Michael von Hauswolff) och Ola Åstrand

Ovan till höger: Foto av Erik Pauser ifrån utställningen Overground

1997-1999
Älsklingstavlan
Älsklingstavlan var en serie på tre utställningar. Den första utställningen, som hade undertiteln Konsten i hemmet, öppnade 25 januari 1997 och bjöd in allmänheten att lämna in sitt favoritkonstverk från det egna hemmet. Året därpå var det favoritkonstverket från den egna arbetsplatsen och 1999 fick barn mellan sex och tolv år visa upp sina favorittavlor. Utställningarna drog en stor publik men resulterade även i skarp kritik. Bland annat skrev Kristina Hermansson artikeln "Piffig populism på konsthallen" i Göteborgs-Posten som i sin tur skapade en långvarig debatt om Göteborgs Konsthalls inriktning och verksamhet.

Klicka här för information angående utställningar från 2001 och framåt.

Information sammansatt av
Andréas Hagström

Källor
Göteborgs Konstförenings årsberättelser
Utställningskataloger & vernissagekort
Kjell Hjern (1954) Göteborgs Konstförening genom hundra år
Artiklar från dags- och kvällstidningarna: Göteborgs-Posten, Göteborgs-Tidningen, Arbetet, och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning