Så skriver recensenterna om Vet din mamma var du e?

tidningar

Vet din mamma var du e? ställdes ut mellan 2017.06.09 och 2017.08.20, och fick flera fina recensioner. Här är några av dem:

“Under den spralliga ytan finns ångesten” – Göteborgs-Posten
”Klas Erikssons konst är sårbar och obstinat. Den upplevs som en trotsig tonåring som lever på övertid”, skriver Sara Arvidsson i Göteborgs-Posten.

“Utställningens märkligaste verk tar upp ett helt rum. Madrasser ligger på golvet och på väggarna hänger uppförstorade kopior av fönsterkuvert. Man sover och betalar räkningar, och sedan är livet över, lite så tänker jag när jag möter denna installation.”
Läs hela texten här 

“Mångbottnad färg- och språkkavalkad” – Expressen Kultur
”Klas Erikssons utställning på konsthallen i Göteborg rör sig elegant mellan humor och allvar, underfundigheten och hans sätt att kombinera teman resulterar i en spretig, mångbottnad färg- och språkkavalkad”, skriver Johan Stenström i Expressen Kultur.
Läs hela texten här.

“The artist attempts to unpack sociopolitical dynamics using playful tactics.” – Artforum 
Den stora amerikanska sajten och magasinet Artforum uppmärksammar utställningen i sin kategori “Critics Pick”. “This show raises the question: Who belongs in a gallery or institution, and how do these entities influence artists given “free rein” of such spaces?” skriver Jacquelyn Davis.
Läs recensionen här 

“Effektfullt men utan tyngd” – Göteborgs Fria 
“De verk som fungerar bäst är de som rumsligt tar konstrummet i anspråk och tillfälligt förändrar det. Det sker tydligast i rummet längst in i konsthallen, där konstnären täckt golvet med madrasser”, skriver Klas Trollius i Göteborgs Fria.

Han menar också att “problemet är att känslan av osäkerhet aldrig riktigt infinner sig.” Hela texten finns här.

“Videoverket Forza Rosa Fluff från 2015 är övermäktigt.” – Djungeltrumman
“Mycket för att du får chansen att flyga lite. Känslan av upprymdhet, som går över i något annat när bilden zoomas ut längre och längre upp ifrån röken. Människorna på filmen blir mindre och mindre och det blir svårt att avgöra var de är och vad som händer. Det absurda i vyn som lika gärna kunde vara tagen i en annan del av världen, där broar brinner på riktigt och röken är allt annat än rosa”, skriver Majli av Ekenstam i Djungeltrumman. Läs texten här.